Sverige har inte sista ordet när det gäller frågan vart uran som eventuellt bryts i landet ska säljas. Det framgick när EU:s lettiske miljökommissionär Andris Piebalgs i veckan besvarade en fråga från EU-parlamentarikern Jens Holm (V).

Frågan gällde huruvida Sverige är bundet av den paragraf i Euratomfördraget, enligt vilken EU har en företrädesrätt till det uran som bryts i medlemsländerna. Svaret lämnade inget utrymme för tvivel.

– Förklaringen innehåller inget undantag för Sverige när det gäller gemenskapens optionsrätt i fråga om kärnmaterial som produceras i medlemsstaterna, sade Andris Pielbags.

Jens Holm menar att EU-kommissionens svar är oroande.

– Svaret säger tydligt att EU inte har rätten till vårt uran så länge det ligger i jorden, men så fort vi har brutit det är det inte längre vårt.

Han menar också att den företrädesrätt som regleras i Euratomfördraget är särskilt bekymmersam eftersom den borgerliga regeringen öppnat upp för brytning av uran på svensk mark.

– Ett värsta scenario är ju att det kommer att användas i kärnvapen i Frankrike och Storbritannien. Det vore ju helt förödande.

Den 24 oktober förra året svarade näringsminister Maud Olofsson på en interpellation från vänsterpartistiska riksdagsledamoten Wivi-Anne Johansson, gällande just möjligheten att svenskt uran kan komma att användas i kärnvapen. Näringsministern förnekade att ett sådant scenario var möjligt.

Däremot sa hon inte, som sin föregångare i den socialdemokratiska regeringen, kategoriskt nej till uranbrytning.

– Vi har att pröva så att alla som är inblandade, miljövänner, kommuner, enskilda företag, markägare och andra, vet att den här lagstiftningen gäller och tillämpas och att regeringen följer den precis på det sätt som riksdagen har menat, sade Maud Olofsson.

I ljuset av EU-kommissionens uttalanden är Wivi-Anne Johansson dock skeptisk till regeringens bedyrande att svenskt uran inte kommer att kunna användas i kärnvapen.

– Så länge vi inte bryter uran är det inte ett bekymmer, men när vi har tagit upp det kan inte vi bestämma vart uranet ska gå, det kan lika gärna vara till kärnstridsspetsar.

Ett fyrtiotal så kallade undersökningstillstånd för uranprospektering har under de senaste åren utfärdats i Sverige. Det innebär att både antalet sökta och antalet beviljade tillstånd ökat dramatiskt.

– Det beror på att uranpriset har sjudubblats sedan 2003, från 10 till 75 amerikanska dollar per pund.

Ett undersökningstillstånd medger inte tillstånd till brytning av uran. Däremot ges företaget som beviljas tillståndet ensamrätt på framtida brytning av de fyndigheter det upptäcker, samt möjlighet att sälja tillstånden.

– Typiskt är att inget av dessa företag sysslar med gruvbrytning, utan enbart med prospektering inom mineralutvinning. Det är rena spekulationsföretag, säger Olle Holmstrand.

Jens Holm oroas över att den marknadsorienterade borgerliga regeringen kan vilja gå det ökande intresset för prospektering till mötes genom att bevilja tillstånd.

– Jag är rädd för det, särskilt med tanke på att Sverige har Europas största uranfyndigheter. Men svenska folket visste inte när vi gick med i EU att unionen skulle få rätt att bestämma över eventuellt uran vi bryter. Det borde vara ett tillräckligt bra argument för att vi ska låta det ligga kvar i jorden.