Sista chansen att rädda privatlivet

Piratpartiet bildades i januari 2006. För Rickard Falkvinge, initiativtagare och partiledare, är individens integritet en fråga som inget riksdagsparti tagit tillräckligt stark ställning för. Där är de alla lika, och medierna har inte heller tagit sitt ansvar. Om inte något görs snart kommer demokratin kanske inte vara mycket mer än ett vackert ord.

Argument | Övervakning En liten notis. Det var allt som hände. Det som borde blivit en folkstorm blev inte ens en tummetott. På onsdagen den 7 november lades ett lagförslag om att alla svenskars privata kommunikation ska registreras. Varenda gång du ringer, mejlar eller skickar ett sms, ska det loggföras i Statens Stora Loggbok. Där ska det nogsamt noteras vem du har kontaktat, exakt tidpunkt, och hur länge ni pratade. Om du använder en mobiltelefon ska dess position dessutom pejlas in och noteras i loggboken. I klartext betyder det att varje gång du kommunicerar med någon, eller tar emot ett sms, så prickas du in på en karta över staden tillsammans med en liten tidsstämpel om var du befann dig just då. I allt väsentligt innebär lagförslaget alltså att vi tvingas bära omkring på statliga spårsändare, och att staten i åtminstone ett år efteråt kan följa hur vi rört oss i vår vardag. Vissa politiker har redan uttryckt önskan om att utvidga det här till att även lagra alla våra privata chattar och registrera alla webbsidor vi besöker - och enligt lagförslaget skulle det bara behövas ett rutinbeslut på ett vanligt regeringssammanträde för att göra en sådan utvidgning. Som sagt, det som borde blivit en upprörd folkstorm blev bara en liten notis i skymundan. Lagförslaget heter Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (SOU 2007:76). Och det brukar alltid vara 'effektiv brottsbekämpning' som används som ursäkt för att man vill införa massövervakningar av hela befolkningen. För det är inte brottslingar som ska övervakas. Det är alla. Du, jag, och alla våra vänner. Effektivisering. Är inte det ett vackert ord? Så svårt att vara motståndare till - för vem vill förespråka motsatsen, en ineffektiv brottsbekämpning? Med sådant nyspråk har övervaknings-maximalisterna redan sett till att äga språket, så att eventuella integritetsförespråkare först måste definiera om problemet. Det är ohederligt, fegt och fult. Samtidigt kan man med viss skepsis betrakta vilken sorts effektivisering som det handlar om. Sedan 2002 har över 30 olika lagförslag gradvis tagit bort kravet på brottsmisstanke för att staten ska få använda olika varianter av buggning och avlyssning. Det är naturligtvis effektivare att inte behöva hoppa igenom en massa byråkratiska krumbukter, när statens företrädare anser sig behöva kränka någons privatliv. Att slippa ställas till svars för de övertramp man vill göra. Sedan 2005 har förslagen om att ta bort krav på brottsmisstanke börjat försvinna. De lagförslag som läggs nu säger istället helt enkelt att alla medborgare ska vara avlyssnade och registrerade. Alla, hela tiden. Det är naturligtvis ännu effektivare än att tvingas avlyssna medborgare en i taget. Frågan är om en sådan effektivitet är önskvärd. Vi vet precis vart den vägen leder. Det finns ett antal stater, nutida och tidigare, som konsekvent har prioriterat effektiv brottsbekämpning framför personlig integritet. Några exempel är Nordkorea, Östtyskland, Chile (under Pinochet) och Sovjetunionen. Är det värt att effektivisera brottsbekämpningen så mycket, eller går några andra värden i samhället förlorade genom att man gör så? Allt detta låter väldigt alarmistiskt. Låt mig därför illustrera poängen med bara ett par stycken av dryga trettiotalet aktuella lagförslag, och se själv om det går att se något mönster. SOU 2007:76, Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning. Staten ska registrera all kommunikation som sker över telefon, mejl och sms, och ska dessutom kontinuerligt registrera hur vi rör oss, genom att pejla in våra mobiltelefoner så fort de används. Regeringen kan när som helst fatta beslut om att utöka registreringen till att även omfatta till exempel alla webbsidesbesök. Ds 2005:21, Tvångsmedel för att förebygga eller förhindra allvarlig brottslighet. Polisen ska utan konkret brottsmisstanke få göra hemlig husrannsakan då det kan anses behjälpligt för utredningen. Översatt till svenska betyder det här att polisen får bryta sig in var som helst och ta med sig vad de vill ('husrannsakan'), bara för att de vill ('utan konkret brottsmisstanke'), och utan att ägaren någonsin får reda på att det var polisen som gjorde inbrott ('hemlig'). Skulle blivit lag den 1 januari 2007, men beslutet sköts upp i ett år tillsammans med bland annat buggning av tidningsredaktioner. Just punkten om hemlig husrannsakan försvann senare till förmån för andra integritetskränkningar. Beslut om dessa väntas under våren 2008. Ds 2005:30, En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet. All svensk telefon- och internetkommunikation ska avlyssnas i realtid, om den passerar Sveriges gränser. (Den gör den oftast av tekniska orsaker - ett samtal mellan Ystad och Helsingborg kan vara billigare att koppla genom Köpenhamn. Inte minst gäller det alla mobilsamtal, som nästan utan undantag studsas genom utlandet.) Notera nu att vi inte pratar om att vissa telefonsamtal ska avlyssnas. Vi pratar om att alla telefonsamtal ska avlyssnas. Försvarets radioanstalt, som ska hantera avlyssningen, fick nyligen en ny superdator levererad. Den är den femte kraftigaste datorn i hela världen, och står i lilla Sverige, betald av skattebetalarna för att avlyssna dessa åt staten. Lagförslaget om massavlyssningen har blivit uppskjutet i ett år. Beslut väntas under våren 2008. Ds 2007:19, Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område. Lagförslag om att privata intressen ska kunna gå förbi lagar om medborgerliga integritetsskydd för att själva kunna beivra vissa brott. Det skulle innebära grundandet av en privat poliskår utan insyn, som dessutom får större befogenheter än den svenska. EG:s generaladvokat Juliane Kokott gav senare det svenska justitiedepartementet den byråkratiska motsvarigheten till en stor fet örfil för det här förslaget. Men det ligger fortfarande kvar i väntan på beslut. SOU 2005:38, Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar. Polisen ska bland annat få ta över din dator, återigen utan konkret brottsmisstanke, och läsa all din information och kommunikation på och genom din dator. Det inkluderar att slå på din webbkamera och fjärrövervaka dig genom din egen dator.

Privatlivet är utrotningshotat

Sanningen är att rätten till ett privatliv som koncept är under hårt angrepp och riskerar att förintas de närmaste åren. På 1960-talet såg vi dystopiska framtidsfilmer där staten hade installerat kameror i allas hem. Nu är vi nästan där. Enda skillnaden är att vi har köpt kamerorna själva. Från 1960-talet och fram till järnridåns fall hade öststaterna en omfattande övervakningsapparat. Här i Sverige användes den som avskräckande exempel på ett samhälle som var horribelt och fruktansvärt i sin repression av medborgarna. Den tyska parlamentsledamoten Ilka Schröder, som har haft insyn i östtyska före detta Stasis förehavanden, kommenterar det svenska trafikdatalagringsförslaget med att en sådan övervakning går långt bortom vad Stasi någonsin hade tillgång till. Det sätter saker i perspektiv - och det är dessutom bara ett av många lagförslag. Rätten till ett privatliv och demokrati är ytterst bräcklig. Om den går sönder visar historien att den inte kommer tillbaka på länge. Så varför ska man bry sig om det här? Den som inte har något att dölja har väl inget att frukta? Frågan är fel ställd, eftersom den utgår från att enda anledningen att dölja något är att man har gjort något orätt. I själva verket är behovet att hålla vissa saker för sig själv ett väldigt djupt rotat mänskligt behov. Det illustreras enklast med att de allra flesta låser dörren när de går på toaletten. Det finns vissa saker som vi bara berättar för ett fåtal förtrogna, som vi aldrig skulle berätta över lunchbordet på arbetsplatsen. Ändå är det precis dessa saker som staten nu vill ta sig rätten att höra oss säga. Resultatet har vi sett på andra ställen. I rädsla för att fel person ska höra ens hemlighet, så låter man bli att säga den över huvud taget - inte ens till förtrogna, eftersom man aldrig vet vem mer som lyssnar.

Öppna debatten är utrotningshotad

Samhällets utveckling förutsätter rätten till ett privatliv. För att ta ett väldigt konkret exempel, så var homosexualitet kriminellt relativt nyligen. Är det någon som tror att människor hade vågat prata med varandra om att den kriminaliseringen var fel, ifall alla var avlyssnade? Är det någon som hade vågat driva en förändring, om alla visste att den som kom ut som homosexuell - även bland sina närmaste vänner - skulle åtalas för det som då var ett brott? Om de lagförslag som ligger nu hade införts på 1930-talet, så skulle homosexualitet fortfarande vara kriminellt. Det är nämligen så att samhällets utveckling kräver rätten till fri och öppen debatt. Och den, i sin tur, kräver rätten till ett privatliv. Om alla som opponerar sig mot den nuvarande ordningen misstänkliggörs, så kommer heller ingen att göra det. (Det ser man exempel på i till exempel Kina, där man får prata om precis vad som helst - så länge man inte pratar om politik, som en vän som bor där uttryckte det.) En massiv avlyssning och registrering leder till en lika massiv självcensur hos medborgarna, i såväl idé som debatt och handling, i en ansträngning att inte sticka ut. Det är ett misstag att tro att bara för att man själv betraktar sig som hederlig, så kommer alla andra också att göra det. En polis som upptäcker att du stannar på Malmskillnadsgatan varje fredag kanske inte vet att din gamla farmor, som du besöker varje fredag, bor där. Plötsligt kommer Vägverket att veta om att du besöker en bar ibland efter jobbet - du kanske inte borde ha körkort? Medborgare kommer inte bara att börja hålla inne med kontroversiellt beteende - man kommer också att börja tänka på vad som kan se ut som kontroversiellt beteende. Man låter bli att sticka ut. Att flaggas som avvikande. Demokratin är hotad. På riktigt.

Alla riksdagspartier likadana

Nästan alla av de aktuella lagförslagen togs fram av den röda regeringen för att nu genomföras av den blå. Den sorgliga sanningen är alltså att alla partier i riksdagen är skyldiga till den här utvecklingen - antingen genom att lägga fram förslagen själva, eller genom att stödja dem som lagt fram förslagen. Alla sju partier har antingen varit med och drivit förslagen, eller stött en regering som gjort det i tigande medhåll. Det är sant att jag företräder ett utmanarparti som driver frågan om integritet och privatliv som huvudfråga, och därmed borde ha ett intresse av att svartmåla de befintliga riksdagspartierna. Men frågan är mycket, mycket större än partiet jag företräder. Det här är mer än en maktkamp. Det är en kamp för det öppna samhället som koncept. Och vi medborgare håller på att förlora. När jag pratar med människor på stan om den här utvecklingen tror de mig inte. Jag kan läsa ordagrant ur lagförslagen, och blir till min häpnad och frustration inte trodd. Det är helt enkelt för svårt för vanliga människor att acceptera känslomässigt: att Sverige rutinmässigt skulle införa en mer långtgående övervakning än det hatade och demoniserade Stasi i Östtyskland? Nä. Det är enklare att skaka av sig och åka och hämta ungarna på dagis som vanligt. Traditionell massmedia pratar inte heller om det här. Som jag skrev inledningsvis: det blev bara en notis om att alla ska bära en spårsändare och få all sin kommunikation registrerad i Statens Loggbok. Att det ligger ett lagförslag som ger staten tillgång till kameror i våra hem - utan att vi är misstänkta för något - har aldrig tagits upp över huvud taget.

Så vad kan man göra som medborgare?

Sanningen är istället att om vi vill behålla demokrati och värdighet, och ha kvar rätten till ett privatliv, så måste vi själva prata med våra vänner och bekanta om vad som händer. För massmedia gör det inte. Men det är minst lika effektivt om människor pratar direkt med varandra. En gräsrotsrörelse utanför mediernas och politikernas kontroll är det effektivaste som finns för att skapa riktig och varaktig förändring. Politikerna tar inte sitt ansvar. Massmedia tar inte sitt ansvar. Därför är det nu upp till oss vanliga människor att uppmärksamma och vända den här utvecklingen. Det är vi, du och jag, som måste uppmärksamma alla vi känner på vad som händer. På jobbet, på fikarasten, på nätet. För de lagförslag som redan är lagda skapar en massövervakning som går långt bortom vad öststaterna en gång hade. Vi har inte lång tid på oss.