Otillgänglighet blir inte olagligt
Det blev som handikapprörelsen hade befarat. Otillgänglighet kommer inte att klassas som diskriminering i den nya diskrimineringslagen. Trots att frågan redan utretts tre gånger vill regeringen utreda den vidare. De handikappades riksförbund menar att det handlar om pengar och politisk rädsla.
Strax före jul demonstrerade Marschen för tillgänglighet, en sammanslutning av olika handikapporganisationer, utanför riksdagshuset. Man hade fått signaler om att otillgänglighet inte skulle innefattas som diskrimineringsgrund i den kommande lagrådsremiss om en gemensam diskrimineringslagstiftning.
Så blev det också. Efter fyra års utredning och två års beredning lämnade regeringen i måndags remissen till Lagrådet. I den står det att frågan om bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder måste beredas ytterligare.
- Vi är oerhört besvikna, vi har väntat på den här lagstiftningen i 20 års tid, och kommer att få vänta i minst tre år till, säger Roland Håkansson, förbundssekreterare i De handikappades riksförbund, DHR.
Diskrimineringskommittén hade föreslagit att otillgänglighet ska vara en grund för diskriminering. Men remissinstanser som Svenskt näringsliv och Sveriges kommuner och landsting ansåg att förslaget ställer alltför stora krav på näringsidkares kunskaper om olika funktionshinder. De föreslog också att kostnadsansvaret för att undanröja olika hinder bör ligga på samhället.
- Vi anser att kostnaden, precis som andra kostnader, ska bäras av företagen. Det handlar om sättet att se på problemet och att göra rätt från början. Kanske behövs det ett stimulansbidrag initialt, säger Roland Håkansson.
Men regeringen menar att frågan är ytterst komplicerad och att det krävs en fördjupad analys. Man vill också se tydliga direktiv på vilka krav som kan ställas på olika verksamheter och vilka som ska stå för kostnaderna.
- Nu ska frågan utredas skyndsamt. Nyamko Sabuni har för avsikt att komma med förslag till regeringen under mandatperioden, säger Caser Uzunel, kansliråd.
Han förklarar att regeringen inte hade tid att låta lagrådsremissen vänta på kompletteringar eftersom EU:s arbetslivsdirektiv, som kräver en hårdare diskrimineringslagstiftning, redan är försenad med ett år.
- Det är bara en bortförklaring. Frågan om att klassa otillgänglighet har utretts vid tre tillfällen tidigare. Om de saknat kunskaper har de kunnat vända sig till oss. Vi har vid ett flertal tillfällen erbjudit oss att delta i diskrimineringsutredningen. Det handlar om pengar och politisk rädsla, säger Roland Håkansson.
Sverige är också på gång att ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder. Nu är det ovisst om en ratificering kan ske innan årsskiftet som det var tänkt. Lars Grönvall, ämnessakkunnig på socialdepartementet är just i färd med att se över om en ratificering är möjlig eller inte. För att kunna ratificera måste de absoluta reglerna i konventionen anses som genomförda. De övriga reglerna kan ses som mål och ska följas av lagstiftning för att nå upp till målen.
- Om regeringen inte anser att en lagstiftning mot otillgänglighet är nödvändig kan vi ratifcera konventionen. Det är inte avgjort än. Men om det krävs lagändringar kan det ta ytterligare tre år innan vi kan ratificera konventionen, säger Lars Grönvall.
- Handikapporganisationerna vill naturligtvis att konventionen ratificeras. Men det är en skam att det görs utan en lagstiftning som den nya diskrimineringsombudsmannen kan luta sig mot, säger Roland Håkansson.
Diskrimineringslagstiftningen
Den nya lagen ska täcka in de fem nuvarande diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tilllhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och sexuell läggning. Dessutom kommer den att utvidgas till att omfatta könsidentitet och ålder.
En ny myndighet, Diskrimineringsombudsmannen, ska inrättas och ersätta de fyra diskrimineringsombudsmän som finns i dag.
Skadeståndet för kränkning ska ersättas med en diskrimineringsersättning, som förväntas bli högre än skadeståndet.