Debatt


Henrik Unné <BR> Stockholm
Fria.Nu

Politiserade riksbanker skapar ekonomisk kris

Är världen på väg att hamna i en hyperinflation, liknande den som inträffade i Tyskland på 1920-talet? Eller är världen på väg att hamna i en depression, liknande den som inträffade i USA under 1930-talet? Henrik Unné resonerar kring dessa frågor och kritiserar riksbankernas agerande.

En ytlig betraktare skulle nog anse att hyperinflation är mer sannolikt än en depression. Världens riksbanker har starka skäl att urholka värdet av penningarna kraftigt under de närmaste åren. Under de senaste decennierna har åtskilliga länder i världen ägnat sig åt en orgie i skuldsättning. Företag har lånat till utdelningar och utköp. Regeringar har lånat till välfärdspolitik, krig och diverse röstköp. Och inte minst privathushållen i västländerna har lånat friskt till bostadsköp och allmän konsumtion.

Som en följd av lånefrosseriet är i dag hela västvärldens näringsliv, regeringar och privathushåll skuldsatta upp över öronen. Det är uppenbart att västländernas regeringar kommer att känna en frestelse att försöka inflatera bort skulderna. Genom att öka penningmängden, och därmed minska penningvärdet, kan regeringarna försöka göra det lättare för de skuldsatta att betala igen sina skulder. Medelst inflation får ju gäldenärerna förmånen att först låna pengar som är värda mycket, och sedan betala tillbaka med pengar som är värda mindre. Gäldenärerna vinner (eller synes vinna), medan borgenärerna förlorar.
Men undertecknad tror att det är mer sannolikt att vi hamnar i en depression än att vi hamnar i en hyperinflation. Jag tror visserligen att världens riksbanker kommer att trycka ner de korta räntorna, och kommer att göra allt de kan för att späda på penningmängden under de närmaste åren. Det kommer att bli allt billigare att låna. Men vad hjälper det att riksbankerna gör det billigare att låna, om ingen törs låna?
Såväl näringslivet, regeringarna och privathushållen är redan skuldsatta upp över öronen. Oavsett hur låga räntorna blir, kommer de nog att dra sig för att låna ännu mer, eftersom de då kommer att få så stora skulder att det blir i stort sett omöjligt att betala tillbaka dem. Om medelsvensson redan har belånat sin bostad till 110 procent, hur ska han då kunna belåna den ännu mer? Om ett företag redan måste använda 90 procent av sitt kassaflöde till att betala räntorna på sina skulder, hur ska det då våga öka sina skulder ännu mera?

Jag tror därför att vi går mot en period då skulder avvecklas i ekonomin. Det kallas för 'deleveraging' på engelska. När näringslivet och privathushållen ägnar sig åt att betala ner sina skulder, och regeringarna i alla fall bromsar upp sin fortsatta upplåning, då minskar det löpande spenderandet på varor och tjänster. Då snurrar hjulen i ekonomin långsammare. Vi får sjunkande priser, sjunkande löner och sannolikt ökad arbetslöshet. Vi får med andra ord en depression, liknande den vi hade på 1930-talet.

Detta elände som vi går emot hade lätt kunnat förebyggas. Om vi hade haft kapitalism i penningväsendet, istället för socialism, hade världens regeringar inte kunnat skapa inflationsbubblan som har rått i världen de senaste decennierna. Om pengarna hade bestått av guld istället för papper och elektroniska noteringar, och om det inte hade funnits några politiserade riksbanker, då hade ingen kunnat skapa artificiellt låga räntor, samt en artificiellt stor ökning av penningmängden och kreditgivningen. Då hade vi inte haft den obscena överskuldsättningen som vi har idag, och då hade vi inte heller nu stått inför en period av smärtsam 'deleveraging'.
Dagens ekonomiska kris är således en yttring av socialismen.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Stockholms Fria