Den första juni släpptes integrationsgruppens första rapport Bortom vi och dom. Teoretiska reflexioner om makt, integration och strukturell diskriminering. Den ska ligga till grund för den slutgiltiga rapport som kommer 2006. Masoud Kamali och utredningen har fått stark kritik framför allt från borgerliga ledarredaktioner och statsvetare. Kritikerna anser att han politiserar forskningen, är för hedersmord och Syd-svenska Dagbladets Lars Åberg har till och med kallat honom mörkerman.

Det finns nämligen en stark tvist mellan vissa forskare och politiker om huruvida strukturell diskrimine-ring verkligen kan bevisas eller inte. Sociologen och professorn Masoud Kamali är van vid att få kritik. Han och Paulina de los Reyes hoppade av den förra integrationspolitiska expertgruppen som leddes av statsvetaren Anders Westholm för två år sedan. De ansåg att gruppen drevs av uppfattningen att svenskheten är norm. Året därpå sparkade Mona Sahlin Anders Westholm och tillsatte Masoud Kamali.

Masoud Kamali och utredningskollegan Paulina de los Reyes anser att frågan om huruvida strukturell diskriminering finns inte ska diskuteras längre. Det finns redan etablerad forskning. Deras egen till exempel. Frågan har också med makt att göra. Den strukturella diskrimineringens kritiker är ofta de medel-ålders vita män som blir ifrågasatta. Utredningen tar avstamp i att integrationspolitiken måste ändra fokus, från 'de andra', invandrarna, till 'oss', majoritetssamhället. Det är majoritetssamhället som skapar hinder för integration. Den nuvarande politiken går ut på att det är hos invandrarna som problemen ska lösas, samtidigt som svenskheten utmålas som problemfri. I rapporten skriver Paulina de los Reyes och Masoud Kamali: 'Invandrade kvinnor och män antas kunna integreras i ett samhälle där klassmotsättningar, homofobi, rasism och sexism inte förekommer.' Maktstrukturer har inte problematiserats. Västvärlden har inte på allvar tagit itu med sitt kolonialistiska förflutna.

- Hittills har begreppet makt nonchalerats. Det har ofta reducerats till att handla om valdeltagande och i så fall har alla som går och röstar samma makt, säger Masoud Kamali.

Han anser att den nuvarande integrationspolitiken i själva verket är en assimilationspolitik.

Vilka är de viktigaste frågorna i utredningen?

- Utredningen ger en förklaringsmodell för relationer mellan makt och integration och visar på de strukturella problem vi har för att kunna leva tillsammans i det här landet.

Hur tycker du att politiker ska hantera främlingsfientliga partier? Är det rätt att som Lars Leijonborg gå i offentlig debatt med Sverigedemokraterna?

- Nej. Det ger offentlig röst åt de här åsikterna. De länder där rasistiska partier sitter i parlamenten är också de där de fått offentlig uppmärksamhet och blivit inbjudna till debatt av andra partier. Man ger dem möjlighet att saluföra sina rasistiska åsikter. Vi behöver egentligen inget Sverigedemokraterna, vi har redan folkpartiet.

Katarina Mattson (som också är en av författarna i utredningen) skriver i Arena 3/05 att precis som Ny Demokratis invandringspolitik var en vattendelare kan också folkpartiets politik, som handlar om att sätta press på invandrare, vara det.

- Jag är rädd för det. Vi ser absolut en trend åt det hårdare hållet. Folkpartiet fick 14 procent i förra valet på en fråga om språktest för invandrare. Nu vill de behålla de här procenten. Med ett regerings-parti som inte tar sitt ansvar i frågan lämnas ett tomrum. Nu lanserar fp en hårdare politik, invandrare som begår brott ska kastas ut. Bara för att det sitter invandrare i en grupp och lanserar de här frågorna kan ingen kalla det rasism. Deras huvudsyfte är att fiska röster till nästa val.

Finns det någon ambition hos svenska politiker att ta itu med segregation?

- Jag tror inte det. Ofta är det

fel på satsningarnas syften, som Storstadssatsningen. Där handlar det om att ändra på 'dem'. Politiker ser gärna att invandrarkvinnor bakar bullar och tar hand om äldre. Vissa yrken håller på att helt etnifieras, som taxibranschen och städbranschen. Jag skulle satsa på den andra sidan, på arbetsgivarna, offentlig sektor och politikerna. Det är omöjligt att lösa problemen med segregation när vi har ett samhälle som tror på vinstmaximering och kapitalism.

Kritiken mot dig som regering-ens utredare har bland annat handlat om att forskningen blivit politiskt styrd.

- Hela det här rabaldret är fantastiskt intressant. Den första integrationspolitiska gruppen skulle titta på integrationsvariabler och om man röstar eller inte. Strukturerna bakom skulle inte diskuteras. Anders Westholm struntade i maktperspektivet. Man vägrade konsekvent använda ordet diskriminering utan pratade om kulturella skillnader. Jag och Paulina de los Reyes hade invändningar mot det.

- Det är fantastiskt det här med det objektiva tänkandet. Statsvetarna har alltid kontrollerat forskningsprojekten i det här landet. Men forskningen i sig har velat dölja det kritiska tänkandet. Rabaldret handlar framför allt om två saker: för första gången fick de på käften och förlorade kontrollen över en utredning. För det andra är det personligt: jag är Masoud Kamali, man från Mellanöstern, utlänning.

Varför väcker det du säger så starka reaktioner?

- Det är ett misstänkliggörande. Majoritetssamhället tolkar mig och säger att jag tycker att hela Sverige är rasistiskt. Det jag har sagt är att det finns rasistiska strukturer. När det gäller hederskultur vänder jag mig emot att kalla mord mellan invandrare för kulturellt. Hur förklarar vi då de 15-25 mord på svenska kvinnor varje år? Patriarkala strukturer finns överallt. Jag tror att jag är avsiktligt feltolkad av maktapparaten. Därför att de känner sig hotade. Jag kommer att fortsätta tills jag dör. Jag är uppkäftig, jag vet. Men vi har inte tid att misslyckas med rasismen.