En ny syn på att vinna
Vem som vunnit verkar kristallklart i de flesta sportevenemang. I fotboll och ishockey till exempel räcker det med att kasta en blick på resultattavlan för att se vilket lag som gjort flest mål, och i olika lopp är det också lätt att identifiera den lyckosamma: vinnare är den som - ofta med ett leende präglat mer av lättnad än av glädje - passerar målsnöret före sina medtävlare.
Vinnare utmärks också av att de efter tävlingen i fråga poserar på prispallar, med buckla eller medalj, och låter sig intervjuas av media. När jag tänker efter har jag trots ett flitigt idrottande under större delen av mitt liv knappt vunnit något, i alla fall om man använder detta okomplicerade synsätt på vad det innebär att vinna.
Men det finns de som har en helt annan syn på detta med att vinna. Sri Chinmoy, en idrottsintresserad indisk fredsfilosof som bland annat blivit känd för att arrangera extrema långlopp till fots på upp till 3 100 miles (4 989 kilometer), menar att det är viktigt för en person att sätta upp mål och att försöka nå dessa mål. Meningen med att tävla är att vi ska växa och kunna följa vår egen utveckling. Människor ska inte heller tävla mot varandra utan med varandra, och medtävlarna kan uppmuntra oss att prestera bättre, menar han.
John Wooden, som i dag är pensionär men som tidigare var en mycket framgångsrik baskettränare på collage i USA, har en liknande syn när det gäller segrar. För honom är det prestationen och inte resultatet som är det centrala i idrott. Hans basketlag kan bara påverka sitt eget agerande och att vinna är ett resultat av att laget har förberett sig på bästa sätt. Om sedan det andra laget gör fler poäng i matchen är av mindre betydelse. Man ska aldrig försöka vara bättre än andra men alltid sträva efter att förbättra sig själv, förkunnar han. En konsekvens av denna filosofi är att Wooden inte låter sina spelare titta på resultattavlan under matchen - det skulle kunna påverka deras fokus på själva spelet.
Jag måste deklarera att jag absolut inte är någon lärjunge till gurun Sri Chinmoy, som bland annat lär tro att människan inte har några gränser för att hon har det gudomliga i sig. Men trots detta kan jag tycka att hans tankar just om tävlan och vinnande är mycket intressanta. Inte heller har jag någon kunskap om John Wooden och hans värderingar i allmänhet. Men trots det kan jag se en klar poäng med hans resonemang kring prestationer.
För om man definierar vinst och förlust efter ovan beskrivna kriterier kan alla som sätter upp mål bli vinnare. I stället för att vara en aktivitet för yppersta eliten kan idrott då bli något för var och en. Idrotten kan också bli ett verktyg för personlig utveckling - något som särskilt Sri Chinmoy betonar.
Att idrott kan vara något meningsfullt även för bredd- och motionsidrottare är av största betydelse i en tid när elitidrottarna presterar allt mer imponerande resultat samtidigt som vanliga människor oftast inte rör sig tillräckligt för att må bra. Så låt oss bli vinnare!