Fria.Nu

Grunden är att förändra attityder

Anna Strand var trött på att som vuxen behandlas som ett barn och grundade därför organisationen Grunden. Det är en förening med personer med intellektuella funktionsnedsättningar, som håller på med allt från fotboll och medieproduktion till att debattera varför fosterprover riskerar att leda till att vissa barn ”testas bort”.

Den 24 maj tågade Marschen för tillgänglighet genom flera svenska städer med krav på ett tillgängligare och öppnare samhälle. Med tillgänglighet menas då inte bara fysisk sådan, som lägre trottoarer eller högtalarutrop på bussar, utan även att alla ska bemötas med värdighet.

Anna Strand, som arbetar för Grunden i Göteborg, var på plats i Göteborgsdemonstrationen.

– Folk i stan i allmänhet måste få se hur vi är och hur vi har det. Om vi informerar tror jag att samhället kanske förstår till slut.

Det var 1986, när Anna Strand var 29 år, som fröet såddes till det som skulle bli Grunden. Då var hon med i en annan förening, där föräldrar ordnade aktiviteter för ”ungdomssektionen”.

– Det var knäppt att det kallades ungdomssektion fast flera av oss var vuxna. Och aktiviteterna planerades över våra huvuden. De ordnade fester med saft och bullar och vi föstes dit. Vi kunde ju ha arrangerat festerna själva!

I samma veva började Anna Strand och en vän prata om att starta en ny förening. Första lokalen de fick tag i var belägen i en källare, därav namnet Grunden. I dag har föreningen ljusa, stora lokaler i centrala Göteborg, och medlemsantalet har ökat till närmre 500. Föreningen har också spridit sig till flera olika städer, och runt om i Sverige finns nu ytterligare 400 medlemmar.

Inom Grunden finns bland annat fotbollsklubben Grunden Bois, mediesektionen Grunden Media, som arbetar med information genom exempelvis radio och filmer, och Grunden Fritid som ordnar aktiviteter som after work.

Det är bara personer som har något intellektuellt funktionshinder som får vara med i föreningen och målet är ett samhälle där alla behandlas som medborgare med lika värde, oavsett om man har en funktionsnedsättning eller inte.

Praktiska förändringar som Grunden efterlyser är att skolor ska se mer till individuella behov, att man ska kunna få den hjälp man behöver och att företag ska sluta vara rädda för att anställa personer med funktionsnedsättningar.

– Om arbetsgivare får höra att man har ett funktionshinder så får man inte jobbet, de tror inte att vi kan klara av det. Men vi vill ha jobb.

– När man hör om folk som är sjukskrivna bara för att de har en funktionsnedsättning vill man fråga [arbetsgivarna] ”skulle jag kanske byta plats med dig?” Då hade de säkert reagerat på nolltid och förstått hur de diskriminerar.

För i grunden handlar det om att folk ska tänka över sitt bemötande och sina värderingar.

– Man ska ta oss som människor och lyssna på våra idéer. Vi vill förändra de negativa attityderna.

Att ses som en grupp, istället för en individ med ett eget namn och egna intressen är vardag för flera av medlemmarna i Grunden. Många olika samlingsbegrepp har använts genom tiderna. Funktionsnedsättning är ett bättre ord än handikapp, tycker Anna Strand. Det betyder fokus på ett tillstånd snarare än på en person.

– Men helst av allt vill jag ju vara jag, Anna, först och främst.

Föreningen arbetar även internationellt. För några år sedan var Anna Strand i Japan för att hjälpa till med avvecklingen av vårdhemmen. Själv växte hon upp hos sina föräldrar, men hennes man bodde på ett vårdhem. På plats i Japan fanns professorer och föräldrar som ville lyssna på Grundenmedlemmarnas åsikter.

– När vi berättade för dem om hur det är att leva på ett vårdhem så mådde de dåligt. Det blev en gråtande konferens. Barn ska inte tvångsomhändertas för att de har funktionsnedsättningar, utan de ska vara med sina föräldrar.

Det blev ett lyckat besök, som uppmärksammades i japansk media. Samarbetsprojekt finns även i bland Chile, där Grunden varit med och startat upp ett korttidsboende. Hon berättar hur situationen generellt är för personer med funktionsnedsättningar i Chile.

– De förnekar att man har ett namn, de säger bara nummer ett, nummer två, nummer tre.

Men de utländska erfarenheterna har inte lett till något idealiserande av Sverige för Annas Strands del. Det gamla ”vårdhemstänkandet” är starkt även här, menar hon. Personer som bor på gruppboende omnämns som ”boende” istället för ”hyresgäster” och behandlas ibland som dockor, eller små barn, utan egna viljor och utan möjlighet att ta egna beslut.

– Om man jobbar på ett gruppboende måste man tänka med hjärtat, det är inte vilket jobb som helst utan man jobbar för människor. Tänk om ditt barn hade ett funktionshinder, hur skulle du göra då? Det är så man måste tänka.

Men allt är inte negativt med gruppboenden, förtydligar hon. Det är viktigt att man kan få det stöd som erbjuds där.

För att förändra synen på personer med funktionsnedsättningar har Anna Strand skrivit debattartiklar och deltagit i tv-debatter, för att diskutera så kallade kub-tester. Det är något som gravida kan göra för att upptäcka kromosomförändringar hos foster, till exempel kan man se om barnet kommer att få Downs syndrom. Möjligheten att göra testet varierar mellan olika landsting, i till exempel Stockholms läns landsting erbjuds alla gravida att göra det.

Anna Strand är mycket kritisk till testerna, som hon menar kan användas för att ”testa bort” barn. Hon får stöd av dansk statistik. I Danmark erbjuds alla gravida testet och där halverades antalet nyfödda barn med Downs syndrom på två år.

– Folk vill så gärna ha ett friskt barn, ett ”normalt” barn, säger Anna Strand. Man kan resonera så, men om man till exempel får ett barn med Downs syndrom, vad spelar det för roll? Jag har själv Downs syndrom och tycker att det är en självklarhet att man ska få leva.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Att hoppa över åldersgränsen

Intervju

När ortodontiprofessorn Birgit Thilander närmade sig 65 och snart skulle gå i pension kände hon att det inte alls passade henne. Arbetslusten och nyfikenheten fanns kvar. Nu är hon därför en del av Seniorakademien - en förening för pensionerade professorer som vill fortsätta bidra med sin kunskap. Men att få göra det har inte alltid varit lätt.

Fria.Nu

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

© 2024 Stockholms Fria