Ett råkallt, öde och slaskigt Hornstull byter snart skepnad till ett intimt, vitalt och verbalt uppkäftigt dito om Johan Wretman får välja. Om lite mer än en vecka är det premiär för Södermalm poetry slam, som han hoppas ska tillföra nytt liv till stadsdelen – men framför allt till poesin.

– Det finns för många bra poeter i Stockholm för att vi bara ska ha en uttagning till SM i poetry slam. Samtidigt behövs det en nystart. Det brukar komma kanske 20–30 personer som publik till de andra poetry slam-ställena, det här ska bli något helt annat.

Tanken är att ”göra svensk poesi större” genom att få in lite mer klubbkänsla i arrangemanget. I en gemytlig restaurangmiljö på krogen Sjöhästen ska publiken förutom poesi (i både tävlingsform och från öppen scen, som det brukar vara) även få höra livemusik och dj:s samt kunna handla vid ett merchandisebord, där poeter och andra medverkande kan marknadsföra sina alster.

– Min tanke är att bredda slamkonceptet till en oberoende mötesplats för dem som ligger under den massmediala horisonten, de som har svårt att nå ut med sina prylar. Där oberoende kulturverkare kan möta en intresserad och kunnig publik.

Stockholms slamscen utgörs i nuläget av torsdagar på Biljardpalatset med Johan Nordgren som värd och tisdagar på Rabarber med Patrick El-Hag. Onsdagarna är alltså ”lediga”, vilket passar Johan Wretman utmärkt.

– Poesiscenen är ändå inte så stor att man konkurrerar med varandra, säger han. Alla känner alla, inte minst efter att ha tävlat mot varandra en miljard gånger. Nu har jag rutat in onsdagen, och den ska jag hålla i stenhårt.

Poetry slam startades i Sverige av veteranen Erkki Lappalainen och i början hölls Stockholmsuttagningarna till SM i Rinkeby, och på senare tid även på flera andra orter i stan. Sedan hösten 2008 hålls fanan av arrangörerna på Biljardpalatset. Johan Wretman är säker på att det finns utrymme för fler poeter – och en större publik. Intresset för livepoesi är stort, bara folk inser hur kul det är.

– Med rätt paketering kan tävlingar i poesi spela på exakt samma planhalva som all annan underhållning, säger han och börjar engagerat berätta om upplägget:

– Underhållningsvärdet är väldigt stort. Det blir ett naturligt drama. Tävlingsformen kritiseras ofta, men den gör att det blir spännande. Det är roligt med en jury som inte har några kvalifikationer men som sätter poäng efter hjärtat. Det är kul att bua ner en jury som har satt tre av tio poäng på ens favoritpoet. Och det är kul med tävling!

Johan Wretman beskriver poetry slam som en bra möjlighet som kan leda vidare till något mycket större.

– För Daniel Boyaciouglu var det ju katapultstolen till hans karriär, samma med Bob Hansson, Kung Henry, Emil Jensen med flera. I USA är det här ännu tydligare, man släpper diktsamlingar först och går sedan vidare och skriver skönlitteratur som säljer i hundratusentals ex.

För 25-åriga Johan Wretman började intresset för poesi i den hiphopmusik han upptäckte i de tidiga tonåren. Men det var först när han för fyra år sedan hamnade på en festival i Rålambshovsparken som han förstod styrkan i att läsa poesi live och att skriva på svenska, tidigare blev det mest texter på engelska.

– Bob Hansson gick upp då och läste om bajs. Jag tyckte det var grymt. Så var det någon som sa poetry slam och som de flesta andra visste jag inte vad det var. Jag hörde om Rabarber, skrev två skit- dåliga dikter och gick dit.

Det var 2005 och uppträdandet på Rabarber taggade honom att ta sig vidare mot SM. Han kvalificerade sig vid Bagarmossens poetry slam 2006. Sedan dess har han uppträtt årligen, bland annat vid fjolårets SM i Halmstad.

– Jag började med livepoesi för att få igång ett textmässigt flöde, tänkte att det skulle vara en inkörsport för att börja skriva raptexter på svenska. Men så blev det ju inte, utan jag fastnade totalt för poetry slam istället.

Men nu är det alltså arrangörsbiten som lockar mest. Han går igång av tanken på att lyckas dra en publik som inte läser eller hör poesi i vanliga fall. Det är där klubbmomentet kommer in.

– Alla kompisar jag har dragit med och som varit negativa till poesi har tyckt att det varit grymt och undrat varför de aldrig har hört talas om det här. Lyckas jag bara skapa den atmosfär jag vill ha är jag övertygad om att publiken kommer att komma. Enda problemet är att få dit folk första gången.