Jag har tagit upp detta förr men situationen blir allt värre. De inblandade politikerna, med några få undantag, verkar fullständigt ha tappat greppet om sina egna regler för vapenexporten. Inte nog med att Sverige exporterar till länder som befinner sig i krig, det handlar dessutom om länder som krigar i direkt strid med FN, samtidigt som samma Sverige fördömer detta krig. Snacka om kluven tunga. Vi som bävar inför den nya regeringen måste dock komma ihåg att dessa förhållanden gällde s-regeringen, som i detta har funnit allt stöd de behövt från borgarsidan.

Det finns naturligtvis anledningar till detta beteende. Vapenexporten ger klirr i kassan. Upprätthållandet av en egen försvarsindustri skulle man kunna uppfatta som ett rimligt skäl, för dem som ser en krigsmakt som ett rimligt medel i landets försvar. Men inte ens det känns äkta. Sverige har under samma tidsperiod gjort det svenska försvaret alltmer uppbundet till andra länders. Vi är beroende både av Nato och EU. Det vill säga, även om vapenproduktionen kunde hållas oberoende av andra stater skulle Sveriges försvarsförmåga ändå inte vara det.
Inte nog med det, det finns knappt några produkter som är renodlat inhemska. Det är komponenter från ena hållet, beståndsdelar från det andra och så vidare. I ett tänkt isolerat tillstånd ginge det knappast att producera de moderna vapen som man håller på med i dag. Ni minns säkerligen det svenska samarbetet med bland annat Frankrike om utvecklandet av ett förarlöst stridsplan. Så glöm det tugget. Vi är inte oberoende längre, om det nu skulle rättfärdiga denna smutsiga export.
En annan anledning är bristen på kurage. Sverige vågar inte bryta med USA, Storbritannien eller kanske ens Danmark. Dessa krigförande länder uppfattas som alltför viktiga. Givetvis skulle man kunna tänka sig att deras folk kunde förlåta oss svenskar om vi med 200 års fredstradition bad att få slippa denna ovärdiga hantering. Men av USA:s beteende mot exempelvis Kuba att döma har vi all anledning att vara oroliga för Bushs hämnd. Vi behöver en beredskap att föra en självständig internationell linje, en beredskap som verkar ha flytt all sin kos under några decennier.

Men det finns ytterligare en aspekt. En som våra styrande politiker inte gärna vill erkänna. Och där har de tyvärr rätt stort stöd i samhället. Jag syftar på att man gärna vill upprätthålla en tydlig skiljelinje mellan fredliga arméer och krigiska. Man tänker sig att det ska vara rätt att exportera vapen till fredliga och demokratiska länder för att de ska kunna försvara sig. Till de eventuella angriparna ska man däremot inte sälja vapen. Kan möjligen tyckas tilltalande. Fullständigt historielöst resonerat, vågar jag påstå. Vapen används till att skjuta på folk. Detta gäller ständigt. Och vapen avsedda för fred används hur ofta som helst i helt andra syften!
Det är export av vapen över huvud taget som är problemet och givetvis också framställandet av dem.
Tänk om dessa avancerade resurser användes i ekologins tjänst eller mot den globala svälten, som faktiskt ökar enligt de senaste rapporterna!