Under en sommarkväll, på middag vid godsets utkant, får karaktärerna chansen att utleva kärleken och passionen. En magisk kärleksdryck får dem att släppa hämningarna.

Scenografi, musik och kostym är en fröjd för ögon och öron när regissören Tobias Theorell sätter upp Ingmar Bergmans film som musikal på Stockholms stadsteater. Och tematiken, om valet av den rätta partnern och förhållandet till den ständigt gäckande passionen, känns engagerande. Så varför lämnas jag då oberörd? Publiken skrattar, men inte jag.

Trots snygg estetik, vacker musik av kompositören Stephen Sondheim, fina rollprestationer och intressant tematik känner jag mig inte mer uppfylld när jag lämnar salongen än när jag kom. Jag känner mig förbryllad över att det här är vad vi skrattar åt år 2010.

Visst kan man se dramat som ett historiskt utsnitt, men skämten känns lättköpta där sexanspelningar och trist traditionella könsrollsgestaltningar förväntas locka till skratt. Jag är inte emot komedi, men jag saknar den Bergmanska svärtan – och varför flörtar Stadsteatern ständigt med farsgenren?

Men visst. Sommarnattens leende – a little night music är en snygg, välspelad och smålustig föreställning med trevlig musik som du kan se om du vill ha en stunds lättsam förströelse.