Debatt


Gabriel Kuhn
Stockholms Fria

En anarkistisk bokmässa behövs

Bokmässor har blivit en av den anarkistiska rörelsens viktigaste mötesplatser. Men varför ska anarkister träffas i den formen? Gabriel Kuhn förklarar.

Lördagen den 18:e juni kommer Stockholms andra anarkistiska bokmässa äga rum på Midsommargården vid Telefonplan. Förra året samlades ungefär 1 000 besökare för att möta utställare från hela Norden, de baltiska länderna samt Tyskland, England, USA med flera och för att lyssna på samtal om anarkism, politisk organisering och arbetsplatskamp. Det här året är programmet ännu bredare. Men varför behövs det en anarkistisk bokmässa? Frågan kan knappast undvikas för någon som ingår i arrangörsgruppen.

De som ställer frågan tänker på olika saker. Några vill veta varför det är viktigt för anarkismen med en bokmässa. Andra vill veta varför det är viktigt med anarkism över huvud taget.

Att besvara det förstnämnda är relativt lätt. I ett gammalt skämt undrar någon vad som händer när tre anarkister träffas. Svar: de grundar en tidning. Att publicera har alltid varit en stor del av den anarkistiska rörelsen. Anarkismen såg sig tvungen att kämpa mot kontrollerade medier och styrd opinionsbildning. För att kunna motivera människor till kampen mot förtryck och exploatering var det centralt att föda dem med vanligtvis dolda fakta och alternativa tolkningar av verkligheten. Den traditionen fortsätter. Att publicera är fortfarande en viktig del av den anarkistiska rörelsen och sträcker sig i dag från klassiska tidskrifter och bokförlag över hemmagjorda zines till hemsidor och bloggar. Alla av dessa former kommer vara representerade på bokmässan.

Det är alltså ingen överraskning att bokmässor har blivit rörelsens viktigaste mötesplatser sedan anarkismens starka globala återkomst för drygt tio år sedan. Det finns i dag minst fem gånger så många internationella anarkistiska bokmässor som under 1990-talet. De största, som i London, San Francisco eller Montreal, drar några tusen besökare varje år. Mässorna bidrar till att anarkister kan utbyta information, nätverka, inspireras av varandra och presentera sitt arbete för en större publik.

Frågan om anarkismens generella betydelse är kanske lite svårare att bemöta. Tveksamheten har olika grunder. Det finns fortfarande de som tror att anarkister framför allt är våldsam upprorsmakare. Fördomen är ihärdig även om anarkister som grupp alltid har varit betydligt mindre våldsamma än poliser, kristna eller ishockeyproffs. De allra flesta anarkister karakteriseras inte av våld utan av en dröm om ett rättvist och solidariskt samhälle.

Inget fel med det, menar andra, men anklagar anarkismen för naivitet då ett sådant samhälle inte är möjligt: människor är för egoistiska, det krävs hierarkiska strukturer för att styra ett teknologiskt högutvecklat samhälle och förresten: hur ska det gå till om alla gör som de vill? Även marxister, som i stort sett delar anarkisternas mål, kallar ofta anarkister för naiva då de inte förstår att det behövs proletariatets diktatur för att försvara revolutionen och för att skapa de sociala förutsättningarna som kan göra staten överflödig.

Det är omöjligt att svara på alla dessa argument i en debattartikel, men det gör inget. Anarkismens betydelse är inte beroende på möjligheten – eller omöjligheten – av ett anarkistiskt samhälle. Det finns andra anledningar till att det är viktigt med anarkism.

För det första är det viktigt att ha drömmar. Det är spännande, det ger hopp och det motiverar att strida emot det som man tycker är fel. För det andra är det viktigt med radikala röster i samhällsdebatten. Det kanske är rimligt i en diskussion om migration att påstå att avskaffandet av alla gränser är orealistiskt; men det vore otroligt trist om ingen skulle påpeka att gränser ändå är fel. För det tredje så har anarkismen – precis på grund av sin kompromisslösa radikalitet – alltid varit en viktig historisk drivkraft, inte minst för många frågor som majoritetssamhället nuförtiden är stolt över: ämnen såsom preventivmedel, jämställdhet, hbt-personers rättigheter, barns delaktighet, antirasistisk och antifascistisk organisering, yttrandefrihet, egalitära diskussionsformer, vegetarianism med mycket mera drevs en gång i tiden av en liten minoritet varav många var anarkister eller inspirerade av anarkistiska idéer. Anarkismen har ofta varit en katalysator som satt i gång enorma samhällsprocesser. Det ändras inte bara för att det glöms bort – eller för att det förnekades så fort idéerna blev acceptabla och andra ville ta cred för dem.

Anarkismens roll i samhällets utveckling är betydligt större än vad många tror. En anarkistisk bokmässa synliggör detta och det är en anledning till varför det är värt att arrangera den och varför folk borde komma dit och skapa sin egen bild. Om de kallar sig för anarkister eller inte spelar ingen som helst roll.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Kapitalism och rasism

En socialistisk analys av rasismen skulle sätta det kapitalistiska systemet med dess ojämlikhet i fokus. Betyder det att rasismen kommer att försvinna med kapitalismen. Nej, inte nödvändigtvis, skriver Gabriel Kuhn i ett debattinlägg inför Area turns red i Årsta Folkets hus.

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Stockholms Fria