Jag har bott i allmännyttan Svenska bostäder i drygt trettio år. Det var det allmännyttiga bolaget som byggde Kärrtorp.

Många av de riktigt gamla i Kärrtorp har i över ett halvt århundrade betalat hyror till Svenska bostäder sedan området byggdes – det vill säga i sextio år. Man kan lugnt säga att områdets identitet och prägel av jämlikhet kommer av det som ursprungligen var just ”allmännyttan” – ett boende som vi alla hade tillgång till och ägde gemensamt, genom kommunen.

Vi hyresgäster har, genom våra hyror och vårt boinflytande, varit den viktigaste delen i bolaget och borgat för den solida ekonomin. Personal och hyresgäster har bidragit till att göra området till vad det är. Därför känns det så skändligt när Svenska bostäders styrelse går över våra huvuden och säljer ut delar av Kärrtorp.

Som för att illustrera hur obetydliga hyresgästerna är, får vi beskedet i form av en lapp i brevlådan – inte ens ett kuvert kostas på. Det hela kommer alldeles före semestersäsongen. Folk som önskar bo kvar i Svenska bostäder hinner inte byta. Redan i slutet av september tar ett nytt bolag, Primula, – ägt av Gunnar Kusoffsky – över.

I och med att Primula tar över förlorar vi rätten till allmännyttans internbyteskö, vilket varit av stort värde både för familjer (vars yngre flyttar ut) och för äldre, som söker plus-boende. Vad Primula har i kikaren på lång sikt vet ingen. Förmodligen är det ökad vinst.

Men kan Svenska bostäder få göra en affär på det här sättet – utan att infor-mera i tid, utan att möjliggöra anpassning? Det är förstås en naiv fråga! Bolaget har brutits ned och marknadiserats genom det nuvarande politiska styret. Bilden av den pålitliga och resursstarka organisationen som månar om sina hyresgäster har förändrats. De senaste åren har vi fått se mycket förfall. Områdeschefer som tappat inflytande, personal som avskedats och flyttas runt.

Det bolag som en gång var en stolhet har förvandlats till något främmande som tycks lida av minnesförlust och psykopatiskt vinstbegär. Tidningen Goda grannar fick läggas ner eftersom den framstod som alltmer löjeväckande, när bolaget de facto instiftade Grannfejder, genom att sälja ut till underpris och tillåta korrumperade ombildningar.

Givetvis bottnar alltsammans i den politiska förändringen. Själva konstruktionen ”allmännytta” och hyresledande, kommunalägda bolag, har varit en nagel i ögat på de marknadsliberala. Över 30 000 sådana lägenheter i Stockholm har därför sålts vidare till bostadsrätter. Andra säljs ut till privata bolag. Områden som varit präglade av social jämlikhet i femtio år marknadiseras, säljs ut, och indelas i olika prisklasser.

Om vi ska kunna göra motstånd mot det här kan vi inte göra det som enskilda, eller genom att bilda olika läger, för och emot bostadsrätt et cetera. Vi måste inse att allt som har varit trygghet och integration i Sverige hotas av den nuvarande politiska kursen. Det gäller anställningstrygghet, det gäller service, boendeformer och mänskliga rättigheter.