Samhällsbyggets grund skälver och knakar. Under tiden som Juholt avrättats av media och partiets högsta höns hackar fjädrarna av varandra fortsätter Reinfeldt ostört att avveckla välfärdsstaten. Reinfeldts visionslösa, gråa tomprat lägger sig som ett tungt kvävande täcke över samhällsdebatten. Hoppfulla röda bubblor kommer då och då upp till ytan, men i kontakt med verkligheten spricker de snabbt och lämnar kvar tomma slagord om jämlikhet, frihet och solidaritet. Alla desperata ”framåt tillsammans” saknar en riktning. Vart ska vi och varför?

Socialdemokratin har kapitulerat. ”Nej, ekonomin klarar inte, reformutrymmet är för litet, vi saknar resurser, vi har inte råd, det är ingen idé...” Vi tror inte längre på det gemensamma projektet, vi har accepterat Reinfeldts skattesänkningar. Skatt ses som något läskigt, en börda som ”skattelättnader” ska befria oss från. Höjd skatt är ett icke-alternativ, det finns överhuvudtaget inte på dagordningen. Att vinna val handlar inte längre om att forma och skapa utan om att anpassa politiken efter opinionen och beskära idéerna så de passar dagens budgetramar. När man rättar sig i ledet och låter media och massan definiera slagord och visioner, då handlar inte politik längre om att förändra utan om att förvalta.

Socialdemokraterna måste våga utmana högerns nyliberala agenda. Vill vi tillbaks på banan krävs stora samt ekonomiskt realistiska satsningar. Vi måste övertyga väljarna om att samhällets överflöd gör mycket större nytta om det investeras i gemensamma projekt än om det går till att snickra på våra privata småstugor. Det är dags att ta debatten och bemöta de nyliberala ekonomernas felaktiga påståenden:

1. Hög skatt och bidrag hämmar tillväxten. Fel. Tillväxt kräver att folk har tid, konsumtionslust och pengar. I ett samhälle med stora klyftor kan inte människors hela vakna tid ägnas åt att producera och att konsumera. För att effektivt utnyttja alla människors potential som producenter och konsumenter bör staten ta pengar från de som har för mycket och ge till de som inte har råd att konsumera.

2. Individer konsumerar bättre än staten. Fel. Individer tenderar ofta att köpa hälsovådliga, onödiga och miljöfarliga ting som de vid närmare eftertanke inte vill ha eller mår bra av. Pengar som innehas gemensamt måste däremot genomgå en medveten demokratisk process före konsumtion. Hög skatt i kombination med demokrati tvingar individen att tänka efter var samhällets resurser gör störst nytta. Det leder till långsiktig, etisk, nyttig och miljövänlig konsumtion.

3. Hög skatt är samhällsekonomiskt ineffektivt. Fel. En hög skatt möjliggör offentliga projekt och kollektiva nyttigheter. Vi kan få badhus, lekparker, skolor, torg, gångstigar, kollektivtrafik och så vidare, som kommer alla till del. Ekonomisk effektivitet handlar inte bara om pengar utom om att få valuta för pengarna, att få så mycket som möjligt av sådant människor tycker är värdefullt. En krona som investeras kollektivt skapar större nytta och kommer fler till del än en krona som läggs på privatbyggen.

Socialdemokratins visionära förfall och acceptans av lågskattepolitiken kan på sikt leda till ekonomisk instabilitet, känslighet för konjunktursvackor, otrygghet, lägre tillväxt samt ineffektiv, miljöfarlig konsumtion av meningslösa varor och tjänster som exempelvis flygresor och telefonförsäljning. Sveriges skattebetalare: var med och forma ett nytt socialdemokratiskt projekt där människan och miljön sätts före marknaden i praktiken! Det är dags att reparera och förbättra samhällsbygget tillsammans!