Stockholms Fria

"Vi måste börja tala om ras"

Det finns rasistiska strukturer i Sverige som de flesta av oss vägrar att se. Det vill Mångkulturellt centrum i Fittja ändra på med sin nyöppnade utställning Varning för ras. Målet är att få svenskar att börja prata om att hudfärg spelar roll. Och att vithet ger privilegier som många av oss tar för givna.

Det finns en föreställning i Sverige om att vi lever i ett land där ras saknar betydelse. Men både statistik och människors erfarenheter talar om en annan verklighet. Arbetslösheten bland utomeuropeiska invandrare är stor och segregationen ökande. I jämförelse med andra europeiska länder ligger Sverige förvisso i topp när det handlar om toleranta värderingar, men när det kommer till skillnader i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda hamnar vi långt ner på listan.

– Att hudfärg spelar in blir tydligt när personer som adopterats från andra länder har svårare att få jobb än vita svenskar, säger Carin Andersson, utställningsansvarig för Varning för ras som visas på Mångkulturellt centrum sedan en dryg vecka.

– Det finns en självgodhet som gör att vi inte vill se att vi gör skillnad på människor utifrån färg och att vithet ger privilegier, det är ett känsligt ämne som är svårt att prata om i Sverige.

En del av förklaringen till detta hittar utställningen i den svenska självbilden, som grundlades med det folkliga engagemang för fred och solidaritet som tog fart i landet under 1960- och 70-talen. Bilden av det enda västlandet som stått utanför kolonialismen, slaveriet och Förintelsen – och därmed också rasismen – har gjort det närmast omöjligt att prata om ras i Sverige, menar utställarna. Men att undvika orden räcker inte för att få rasismen att försvinna.

– De allra flesta svenskar är väldigt toleranta och engagerade, men vår föreställning att vi är så antirasistiska gör oss blinda för problematiken. Att vi också är med om att konstruera ras, på ett omedvetet plan, på samma sätt som vi konstruerar kön, säger Carin Andersson.

Utställningen visar många exempel på stereotypa bilder av ras, bilder med rötter i kolonialismens föreställningar som fortfarande återkommer i design, reklam och medier. Här finns föremål från 1900-talets början och fram till nutid - från en tidig svensk utgåva av Onkel Toms stuga till förpackningar, godispapper och teburkar som än i dag återfinns i handeln. Forskaren Ylva Habel visar sin imponerande samling av exotifierande gipsfigurer av svarta kvinnor, importerade från utlandet och fortfarande populära bland svenska samlare. Och självklart finns både Tintin i Kongo och Stina Wirséns figur Lilla Hjärtat representerade.

– När man ser figurerna en och en kan det verka oskyldigt, man tänker att det inte är så farligt och kan ifrågasätta att folk blir kränkta av skojiga bilder. Men när man sätter dem i ett historiskt sammanhang blir det väldigt obehagligt, man ser att samma bilder återkommer år efter år, säger Carin Andersson.

Leif Magnusson är verksamhetschef för Mångkulturellt centrum och en av initiativtagarna till utställningen. Han berättar om den digra programverksamhet som kommer att pågå under hela visningsperioden. Så gott som varje vecka bjuds det in till seminarier och filmvisningar på kvällstid och det blir en hel del verksamhet för skolor och studenter i pedagogik. Den 15–16 november anordnas dessutom en internationell forskarkonferens på temat ras och vithet i dagens Sverige i samarbete med Södertörns högskola.

– När vi tar upp ett känsligt ämne som det här får vi inte bara göra en utställning och lämna det sen. Det är viktigt att följa upp de frågor som väcks bland besökarna, och att ta tillvara den diskussion som uppstår, säger Leif Magnusson.

Varning för ras visas på Mångkulturellt centrum i Fittja under hela nästa år och fram till den 26 januari 2014. I samband med utställningen utkommer antologin "Om ras och vithet i det samtida Sverige", en bok som med inspiration i kritisk ras- och vithetsforskning skärskådar den svenska vardagen.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria