Inledare | Jag brukar dra mig för att peka ut någon grupp som mer diskriminerad än någon annan. I tider då intersektionalitet är det nya heta i lika rättrörelsen blir det även teoretiskt omöjligt att peka ut ett utanförskap som allra mest utanför. Alla förtryck samverkar och det är ingen som idag bara en identitet, vi har alla många trådar ute i spindelnätet mellan etnicitet, kön, kultur, genus, religion och sexualitet...

Inledare | Jag har flyttat ett par gånger i mitt liv, senast från Stockholm till Malmö. När jag kom till Skåne var det ingen som ifrågasatte min rätt att vara aktiv samhällsmedborgare, trots att jag inte pratade skånska, utan någon slags blandning av mild norrländska och stockholmska.

Inledare | Begreppet bostadspolitik blir i den politiska debatten ofta synonymt med bostadsrättsomvandlingar och behovet av hyresrätter. Men om det personliga är politiskt och vi redan idag spenderar i alla fall halva dygnet i hemmet så är det konstigt att våra hem inte är en hetare fråga. Om utvecklingen står sig så verkar vi spendera mer och mer tid i hemmet, vilket kanske kickar igång frågeställningar om huruvida alla verkligen känner sig hemma – hemma. Jag har hunnit bo i åtta olika hus och lägenheter, i olika former, som sambo, inneboende, i kollektiv och solo. Det är slående hur det fysiska boendet ibland passat perfekt med mitt sociala boende och ibland verkligen inte stämt. När jag bodde kollektivt i en villa kunde alla få egna rum, men en kille fick bo i en skrubb under trappan och köket var helt odimensionerat för att fem personer med olika mattider skulle kunna samsas om det friktionsfritt. När jag bodde inneboende kände jag att lägenheten egentligen var anpassad till att en familj med helt andra sociala relatoiner skulle bo där.

Inledare | Alla vill vi ha ett samhälle där så många människor som möjligt är så lyckliga som möjligt. En altruists utopi.

Inledare | Sedan något år tillbaka har vi en lag mot diskriminering i näringslivet som när den kom förbjöd företag att ha olika regler och priser för män och kvinnor. Det blev till att säga hej då till begrepp som tjejtaxa och herrpris hos frisörer. Skillnader i bemötande i näringslivet ska handla om faktiska förhållanden, inte slentrianuppdelningar. En frisör får finna sig i att ta betalt efter hur mycket arbete en klippning innebär och inte efter vad kunden har mellan benen. Om taxibolagen känner för att tjejer ska kunna ta sig hem på nätterna säkert får de ha generellt låga priser, och kanske det också hjälper någon kille från att bli misshandlad.

Inledare | "För varför ska riksdagspolitiker över huvud taget bestämma när en skola i Flen ska sätta betyg på sina elever? Varför ska riksdagspolitiker bestämma över hur läxorna ska delas ut på skolorna i Ystad? Varför tillåts skolpolitiker detaljstyra skolorna?'

Inledare | I TV3:s program Du är vad du äter får deltagarna stifta bekantskap med ett dignande bord av alla onyttigheter och all snabbmat de stoppat i sig under en vecka för att få en tankeställare om sin livsstil. Därefter får de hjälp av en coach för att lägga om sina kost- och motionsvanor för att komma i form. Jag tror det behövs en utveckling av formatet. Snask och fast food i all ära, men bantningstips och sunda matvanor sprids ju redan i de flesta medier. Men vem håller koll på hur mycket media du konsumerar på en vecka, och vilken påverkan de har på ditt fysiska och psykiska välbefinnande?

Inledare | Varför har inte jag någon namnsdag, undrar Yllka? Jag funderar lite där vi står, på trappan utanför skolan. Men ju mer jag klurar, desto mindre kan jag svara. Varför känns almanackans namnsdagar så hopplöst föråldrade? Varför har Abel och Hulda namnsdag men inte Abdullah och Hamida? Den enda invändningen skulle väl vara att Yllka är ett ovanligt namn och det är rättvisast att de vanligaste namnen får bemärkelsedagar? Men varför skulle inte 29 Yllkor vara värda en namnsdag när 26 Botvid har fått äta tårta den 28 juli precis som alla andra Botvid sedan 1800-talet?

Inledare | Så var SVT:s politikersåpa Toppkandidaterna över. Till sist stod valet mellan syndikalisten och (den i och för sig miljömedvetne) borgaren. En vänstersnubbe mot en högersnubbe. Så originellt. SVT:s ambition att framhålla nytänkande unga politiker röstas bort av tittarna, som utser en borgerlig akademiker och en vänsteraktivist som vinnare.

Inledare | Alla har den. Några skäms för den. För några dagar sedan fick jag äntligen ett namn på den - pk-ådran, den politiskt korrekta ådran. Innerst inne känner vi ju alla att vi vet hur folk 'borde' uppföra sig mot varandra. En eller flera grundläggande värderingar är de flesta till och med hyfsat överens om. Det är inte ok att kränka andra, att diskriminera någon eller slösa med gemensamma resurser. Lagboken finns för att vi ska veta vad vi inte får göra, men våra etiska värderingar säger åt oss vad vi inte bör göra.