Inledare | Begreppet bostadspolitik blir i den politiska debatten ofta synonymt med bostadsrättsomvandlingar och behovet av hyresrätter. Men om det personliga är politiskt och vi redan idag spenderar i alla fall halva dygnet i hemmet så är det konstigt att våra hem inte är en hetare fråga. Om utvecklingen står sig så verkar vi spendera mer och mer tid i hemmet, vilket kanske kickar igång frågeställningar om huruvida alla verkligen känner sig hemma – hemma. Jag har hunnit bo i åtta olika hus och lägenheter, i olika former, som sambo, inneboende, i kollektiv och solo. Det är slående hur det fysiska boendet ibland passat perfekt med mitt sociala boende och ibland verkligen inte stämt. När jag bodde kollektivt i en villa kunde alla få egna rum, men en kille fick bo i en skrubb under trappan och köket var helt odimensionerat för att fem personer med olika mattider skulle kunna samsas om det friktionsfritt. När jag bodde inneboende kände jag att lägenheten egentligen var anpassad till att en familj med helt andra sociala relatoiner skulle bo där.