Recensioner | Med rätta tvingas vänstern att förhålla sig till realsocialismens misslyckanden. På samma sätt bör förstås nyliberaler tvingas att förhålla sig till kapitalismens fel och brister. Och religiösa avkrävas ett svar på realkristendomen och realislams problem i dåtid och nutid.

Recensioner | Det är lika bra att inte hymla. Den här boken är inte lätt att ta sig igenom. En snabb blick i mina anteckningar visar på en extremt splittrad inställning till det lästa. En del ”hahaha!!” varvas med saknad efter regelrätt handling samtidigt som alldeles för många hyllande ord används om Törnqvist magiska (ni ser!) användning av språket.

Recensioner | Allt borde vara perfekt. Sommarnattens leende har vacker musik, snygg estetik och intressant tematik. Men varför dessa ständiga flörtar med farsen? Var är den Bergmanska svärtan? undrar Anna Lekberg. 

Recensioner | Förtjusande Imogen Heap drog fulla hus under sitt första Sverigebesök. Med allehanda manicker och klaviaturer bjuder hon på en fluffig ljudbild, skriver Anders Larsson.

Recensioner | The Knife skulle kunna fortsätta att skriva låtar och prångla ut nya plattor efter det koncept som gjort gruppen till en formidabel succé. Men syskonduon, bestående av Olof och Karin Dreijer, vill gärna utvecklas och söka nya utmaningar. Därför känns det logiskt att nästa steg i deras karriär blev att skriva musik och libretto till operan om Charles Darwin och hans teorier om arternas uppkomst, som hade sin urpremiär i Köpenhamn förra året.

Recensioner | När Jacob Andrén gick i lågstadiet initierade hans klassföreståndare en insamling för att rädda regnskog i Costa Rica. Jacob och hans klasskamrater samlade ihop 10 000 kronor och fick ett diplom som annonserade att en bit regnskog nu var räddad tack vare deras insats. Tjugo år senare försöker Jacob Andrén ta reda på om pengarna verkligen kom fram, och om regnskogsbiten finns kvar.

Recensioner | I Birte Niederhaus vackra, ytterligt stramt stiliserade regi, möts två unga människor på krogen och tycke uppstår. Peter har känt igen henne, som barn har de varit lekkamrater. Ursula har totalt förträngt detta deras tidiga möte och snart börjar man som publik inse att hennes smärta varit olidlig. Han har dragits till satanistgrupper och önskar att dessa skulle gå mycket längre i sina rituella övningar. Pjäsen är bara drygt en timme men det dröjer inte särskilt länge förrän man börjar ana kopplingen till hans längtan efter att se blod.

Recensioner | Roland Jansson är förbannad. Hans bok är en resa i tiden från uppväxten i arbetarkvarteren i Redbergslid fram till nu. Och det är uppenbart för var och en att författaren alltid har varit och i allra högsta grad fortfarande är en arg jävel. Redan innan inledningen finns ett citat av vännen Lasse Strömstedt ”Roland Jansson är den störste rättshaverist jag har träffat i mitt liv – som inte har havererat!”. Det är en bra utgångspunkt för läsningen.

Recensioner | Det här är inte musik att digga. Inte att dansa till, eller festa heller för den delen. Det är musik som öppnar upp landskap. Musik som talar till känslor och stämningar. Musik som inte följer musikens regler. Musik som andas i sin egen takt.

Recensioner | Teater UNO är tillbaka på samtidsscenen med en oanad kraft och klarsyn. Litet typiskt för gruppen är att den, med sedvanlig teatral omedelbarhet, i Strindbergs pjäs om Karl XII från början av förra seklet, lyckas hitta textens svindlande paralleller till vår tids finansiella strukturer. Och som de gör det! Med en livsfarlig, dråpligt halsbrytande humor, och till toner, vars associationer med lätthet leder tanken till såväl nynazistisk rock n’ roll som till trettiotalets kupletter.