Mitt i allt detta hittar vi oss själva ensamma på en kall bakgata med fickorna ut och in. Kommersialiseringen individualiserar. Den sätter larmbågar på mötesplatser och förvandlar sprängkraftig motkultur till en köpbar identitet. Den isolerar oss, söndrar och härskar. Det är så tiden har sin gång. Perspektivet förflyttas med jämna mellanrum – det marginaliserade exploateras, kommersialiseras och normaliseras och så avväpnas ett motstånd. Det är historia som upprepar sig. Det motstånd mot förtrycket som bland annat blues, jazz och hiphop genom tiderna har gett uttryck för har fastnat i de vita rika männens sikten. I deras ögon speglades en guldgruva som bara väntade på att paketeras och säljas och så klampade de rakt över allt slit, svett och blod och avväpnade dem. Nu står punken i centrum. Vad händer när en motståndskultur blir en produkt som vilken annan?

När punkbandet och aktivistgruppen Mitt hjärta är en bomb för en tid sedan spelade på stans innescen ville de sätta fokus på detta. Istället för en vanlig spelning hade de planerat tal om lokal organisering, bokbord, filmvisning och representanter från Västsahara och Papperslösa (SAC). Ganska snart drogs gardinerna för scen. Bandet blev anklagade för kontraktsbrott och hotades till tystnad med en kriminell motorcykelklubb. Man kan tycka att politiskt engagemang är en av de viktigaste grundpelarna i punkmusiken, men när punken blivit en lönsam vara är politiken så väsensskild musiken att försök till att sammanföra dem blir kontraktsbrott.

För lite mer än ett år sedan bokades ett svenskt punkband till en liten diy-spelning i Skarpnäck. Punkbandet, som svepts upp av den nypunks-törstande trendvågen och blivit ett väldigt hajpat band, skulle två veckor tidigare spela på rockklubben i stan, och som om en diy-spelning utan resurser i en förort till Stockholm skulle kunna konkurrera med ”Sveriges största klubbscen” med en kapacitet på ”1 850 gäster och konserter under veckans flesta dagar” pressas bandet att uppmana diy-arrangörerna att inte annonsera om spelningen i förorten. Så byggs muren mot det alternativa på och den kapitalstarka vinner land på sina föregångares ideella slit.

För att kunna bryta mönstret måste vi börja prata om kulturgentrifiering; en social förändringsprocess som består i att individer med hög socioekonomisk status anammar kulturuttryck som traditionellt har dominerats av individer ur lägre sociala klasser eller från etniska minoriteter. År 2012 startar vi ett korståg. Med gemenskapen som vapen slåss vi mot vår tids kulturgentrifiering och tvingar företagsloggor att lämna plats åt Arg och sne i Stockholm AB!