– Vi startade Skäggiga damen för att vi ville ha en egen plats att tatuera på där vi fick göra som vi ville, säger Sorella Tavares, en av dem som driver tatueringsstudion. Vi drog igång för två år sedan och har fått väldigt bra respons. Vi ser en styrka i att bara vara kvinnor, det blir en speciell dynamik.

Isabel Rozada håller med och förklarar att namnet står för en normbrytande kvinna som står upp för den hon är.

– Vi jobbar mycket med unika motiv, säger hon också. Vi spånar gärna fram idéer tillsammans med våra kunder. Det blir inte så många klassiska motiv, även om vi självklart tatuerar sådana också.

Ingen av tjejerna som driver Skäggiga damen kan försörja sig på verksamheten, men ser att det går bättre och bättre.

– Fler och fler hör av sig, så det går åt rätt håll, säger Sorella Tavares. Vi har börjat med konstutställningar och många konstnärer vill ställa ut sina verk här.

Molly Abrahamsen och Karin Henriksson dukar upp vin och snacks inför sitt vernissage för utställningen Det metafysiska våldet. Molly kallar sig The Birdwhale och har gjort ett antal färgglada masker som hänger tätt på en av väggarna. Bakom varje mask finns en fråga kring ämnen som konsumtion, identitet och kön.

– Tanken är också att besökaren ska kunna ta på sig en mask och få en ny identitet. Jag fotar dem gärna och låter bilderna bli en del av verket, säger Molly Abrahamsen. Frågorna är inte till för att göra besökaren obekväm, utan för att väcka tankar. Vi lever under en sådan press i dag, med sociala medier och viljan att framstå som perfekt. Ingen lägger upp en bild på sina brända makaroner. Det är ett metafysiskt våld som begås på oss alla, dagligen.

Karin Henriksson ställer ut tavlor. Många av dem föreställer ugglor och robotar – varav ugglan symboliserar det naturliga och roboten det hårda, konstgjorda. Hon gillar att blanda det fina och fula, det mjuka och hårda, för att skapa oväntade kontraster.

– Mina tavlor kretsar också kring samma tema. Reklam är till exempel ett abstrakt våld, och all den här informationen vi förväntas ta in men inte orkar med, säger Karin Henriksson. För mig är det också en form av terapi att måla tavlor. På den platsen, i målandet, gör jag precis som jag vill.

Karin Henriksson menar att folk blir stressade av att allt ska vara så tillrättalagt och ytligt i de sociala medierna.

– Mitt sätt att hantera all den här informationen är att skapa. Jag har hållit på med musik tidigare och började måla när jag blev sjuk. Jag förstår inte hur folk orkar gå runt i det här flödet och inte skapa något ur det.

Både Karin Henriksson och Molly Abrahamsen har medvetet valt att ställa ut i förorten. Deras tankar och värderingar passar perfekt ihop med Skäggiga damens filosofi och de vill främja förorten för att göra den till en levande plats.

– Folk får ta sig hit om de vill se det här, säger Karin Henriksson. Jag bor själv här och vill stötta platsen. I sommar har vi en utställning till i Bagarmossen. Jag gillar att jobba såhär.